Drömvikten låter ju skumt, vadå dröm liksom?
Eller varför är det bra där, undrar säkert många?

egentligen spelar det ingen roll hur mycket jag vägde innan - eller vad jag väger nu.


till saken. jag var hos min kära A i förra veckan för att väga mig och prata lite,
det visade sig att jag gått ner ca 1.6 kg sedan jag var där sist, vilket är lite mer än 1 månad sedan!
Min reaktion var naturligtvis att - shit - jag har under en tid och innan tänkt att
mitt mål skall vara att hålla vikten där jag var - något hekto ner eller upp är ju naturligt,
men inte gå ner. då blir man glad, för så mycket har jag inte tränat, jag har inte varit stenhård
med kosten, fast ändå tänkt hur och vad jag stoppar i mig.

det betyder också att jag nu har gått ner ungefär 22 kg sedan Februari i år.
jag har också börjat jogga/löpa och älskar det.
har även för vana att cykla ut till jobbet i Lindsdal vilket gör att jag får den vardagliga motionen som alla behöver mer eller mindre!

Mitt dröm-mål som jag nu babblar om, är knappt 3 kg (om inte lite mindre) kvar till,
jag tränar gott folk , jag vill hellre se tränad ut (vilket jag inte direkt nu kan påstå att jag ser ut som och som delvis har med att jag har en hel överskott av hud på min kropp...) nåja.

Dessa 3 kg , kommer jag sakta sakta att ha i sikte. d.v.s. inget jag stressar med eller måste få bort snarast.
min kropp behöver vila , jag behöver stressa ner. och jag vet om det!


Jag skulle här vilja visa er en utav mina favoritklänningar
och mina nya jeans - som är 5 storlekar mindre än tidigare. ( och minsta första köpta jeans på 3 år......)


enjoy

 

förresten , har en hel hög med kläder som skall skänkas bort, säljas och slängas.
någon som har storlekar i M & L är mycket välkomna att kika igenom skiten,
finns en hel del fint och en del någorlunda nytt! Bara att höra av sig !



/ Therése

Det finns en hel del frågor som dykt upp under tidens gång, nu då va.
Jag tänkte att jag kunde svara på en del här , för att förhoppningsvis
göra er mindre förvirrade eller nyfikna.


1. Hur kommer det sig att jag började/tog tag i vikten?
Jag har i princip alltid varit större och är fortfarande inget smalt benrangel (som heller inte är mitt syfte) men under några år nu, så har jag gått upp några kilo till. Min teori är bland annat för att det har blivit en hel del dåliga vanor när det gäller kost, näringsintag och en hel del fest, men en medicin har också hjälp mig på traven med de där extra kilona. Jag har också en tendens att känsloäta. Träna och rört på mig har jag trots detta gjort men inget " hände " . När jag hade tryckt ner mig själv så pass långt ner, då jag varje dag tittade mig i speglen och kallade mig själv fetjävlagris, fetto, äckel, fet ko m.m. HELA tiden. Jag hatade vad jag såg.

Jag har under lång lång tid mått dåligt psykiskt, men jag kände att jag hade kommit så jävla långt, ÄNDÅ hatade jag delar av mig själv. Det var en dag i Januari, då jag bara bestämde mig , att nu FAN får de vara nog med att hata mig själv, att känsloäta, att vara destruktiv och att släpa runt på massa extrakilo ! Så på den vägen är det!




2. Hur gick jag tillväga?
Min kusin började med Cambridge, Lågkaloridiet, soppor/shakar! Och jag funderade på om jag också kunde fixa det? JA, de kunde jag ... det visste jag.. Så jag tog kontakt med en cambridgeåterförsäljare här i kalmar. Jag träffade henne och föll för henne direkt. Föll i den bemärkelsen att HON fick mig att  vilja det här ännu mer, hon trodde på mig. Så jag började shaka, d.v.s. byta ut alla mål mat med shakar, i 6 veckor drack jag ren kur. Jag mådde sjukt bra. Jag hade möte med min konsulent 1 gång varje vecka. Jag klarade till och med en weekend i London utan att äta en tugga! När jag väl slutade att shaka, började jag övergå till mat, tallriksmodellen. Successivt byta ut shakar mot vanlig mat. Så nu äter jag nyttigt, mycket grönsaker, frukt, bra proteinkällor och bra fett och ett iaf litet neddrag när det gäller kolhydraterna (men jag utesluter inte dem helt såklart). Jag unnar mig nu ibland en glass, godis, nötter och god mat. Men inte varje dag och hela tiden. Detta gjorde jag inte de första 4 månaderna!

Jag har under tiden tränat, promenader, Morgonpromenader främst (powerwalks), simning, crosstraining, spinning, bodybalance (yoga,pilates,thaishi), vattengympa, box. I början körde jag lungt, för att sedan kunna öka successivt när jag ökat mitt intag i matväg.


3. Varför fortsätter jag, nu när jag nått mitt mål?
Jag har nu gått ner ca 20 kg. Folk undrar varför jag fortsätter? Jo, nu kan tänka er att det är en hel del
hud som finns kvar, och en del fett också för den delen. Men jag fortsätter att äta Nyttigt (så mycket det bara går) för att jag mår sjukt bra av det. Äter jag för mycket skit , står det mig i halsen och magen säger ifrån. Så jag försöker äta det som min kropp mår bra av.

4. Vilka är mina mål framöver?
Det som är mitt mål NU , är att bli mer fit. Mer tränad. Hellre en tränad kropp, än en kropp som bara är smal eller avsmalnad. Så därför har jag uttökat min träning, dels för att förbättra min kondis ytterligare och dels för att få en starkare och mer väldefinierad kropp. Mitt mål är inte att bli tunn eller jätte smal , så alla som oroar sig kan sluta att göra detta :)

jag har också börjat att springa/jogga/lunka, jag utmanar mig själv - dels för att bli mer tränad, men för att det även tränar mitt psyke, att orka , att kämpa , att vilja. Jag arbetar även med min egna kroppsvikt, så efter varje träningspass kör jag olika övningar som innebär att jag använder mig utav mig själv enbart. Jag är nu ute ungefär 3 gånger i veckan och springer ungefär 5-7 km och försöker resterande dagar/några dagar i veckan att gå promenader på ca 5-10 km, jag cyklar varje gång jag ska till jobbet d.v.s. 6 km x 2. Jag ska nu lägga till Yoga och simning i mitt träningsschema när det väl hinns med.

5. Mår jag dåligt?
Under en tid har jag varit inrestressad och har mått sisådär, detta har inte med viktnedgången i sig att göra. Utan det handlar snarare om en väldigt stressad situation när det gäller praktik, tentor och självklart har träning och kost sin del i det också. Jag har fortfarande en hel del ångest att arbeta med, när det gäller min vikt. Jag är livrädd att gå upp igen. Denna ångest är jag mycket medveten om . Men jag tänker icke låta mig själv sabba detta, därför blir träningen viktig för mig. För då vet jag, att jag kan unna mig saker - bara jag rör på mig !


Puss och kram
Therése

hej och hopp . mitt i natten.


gud , jag kan verkligen inte sova. kanske borde jag inte tagit dom där vitaminerna,
mineralerna och allt vad det nu är innan jag skulle gå och lägga mig?! puh, jag vill sova
behöver sova, men kan fasen inte sova. galet. jag tänker nog för mycket. planerar en egen liten
karta i huvudet, gör upp listor och kryssar för det jag gjort och "skriver dit" det jag borde.

tja , allt löser ju sig.

nu till nyhet nr 2, som många också kanske redan vet.
jag är en envis jävel . gud döda mig om jag ger opp !
Margaretaloppet då va - 5 km  - sa jag i Januari att DET ska jag fan klara,
och f*n ta mig själv om jag inte gör det . bara sätta igång att "träna" inför det......

människor som känner mig , vet hur mycket jag brukar prata om mitt " hat " för att springa,
det suger verkligen å springa ( ja iallafall när man har 10-20 kg övervikt, svetten sprutar, flåsar som en gris, benen gör ont, håll i alla kroppsdelar som finns) MEN ( ja det kommer alltid ett men...) Jag har inte mer än ca 2-3 gånger faktiskt gett mig ut och joggat och inte ens en distans som är 5 km..

jag var alltså SKIT NERVÖS , trodde jag skulle kissa på mig , svimma eller dö av andnöd innan " loppet " startade.
jag hade lovat mig själv att ta mig runt de där varvet , joggandes ( i lugn takt ) UTAN att stanna och skulle jag inte klara det - så skulle jag nog hata mig själv resten av den veckan ( eller åtminstone dagen..) nåja , jag kom runt loppet på ca 30 minuter, UTAN att stanna , UTAN att flåsa , UTAN att knappt vara svett MED känslan av att kunna plöja 2-3 km till med mina små tax ben.

så töntigt och fjantigt att skryta om mig själv (tiden är ju inte särskilt bra), men är inte en hat-springandes-therese nöjd med detta, så heter jag tjorven, faktiskt. över förväntan - och det är DET mina damer och herrar - detta som heter utmaningar . vad tusan skulle livet vara utan alla dessa utmaningar . ingen av oss skulle vara särskilt utvecklade - utan några som helst "skills".

---

♥
Nåja   - vill återigen tacka alla underbara , söta , fina , vackra människor som grattat mig , skrivit till mig, dom som finns nära mig , grannar , familj , dom som finns längre bort , dom jag aldrig mött , verkligen ALLA .
tack för alla fina mejl , sms , chat-meddelande , msn - meddelande , "kramar", komplimanger , jag försöker suga åt mig vart enda ord , vart enda liten stavelse - vad fan är jag utan er ? STOR KRAM och massa KÄRLEK till er!
♥

---

i helgen väntar bluesfestival i mönsterås.
ska bli riktigt trevligt att träffa folket igen , jag längtar väldigt mycket!

imorgon inväntar jag trevligt besök och jag kan inte bli annat än helt varm och glad i hela kroppen!



Nu borde jag sova, klockan är ju ändå över 02.00...
Puss & kram / Therése

yes. jag gjorde det. therése fucking jävla johansson,  bitterapan, tjockisen, kossan ( och allt vad jag kallade mig själv alla år tillbaka i tiden....)
men nu.......


och en aning mindre bitter!



det må kanske inte vara någon nyhet , ni har ju sett mig , inte sant ?
MEN jag har valt att inte skriva om det alls faktiskt. mer än i bilder.. ( ni finner bilder längre ner...)

Resan har varit fysisk, men nästan mer psykisk.
Under de senaste 6 månaderna - har resan varit tuff - den har varit galen!
Jag känner det - i hela mig. I mig - lyser det. och jag hoppas verkligen att det syns och märks
för så här bra - som jag mår nu - fysiskt och psykiskt har jag inte mått på FLERA ÅR.
Jag har kämpat många år för att må bra, kunna stå stabilt, få perspektiv på saker och ting
och detta året gott folk - år 2011 känner jag att det HÄR ska bli mitt fucking jävla år!
Hittills har saker skett, som jag aldrig trodde jag skulle klara,  i februari trodde jag aldrig att jag
skulle lyckas gå ner 20 kg , det fanns inte i min värld. Alla trodde på mig - förutom jag själv.

Nu tror inte någon annan på mig Therése Matilda Johansson, mer  - än vad JAG gör!
sådeså!


Men den är inte slut än..

resan alltså..
jag tror på att vi hela tiden reser, jobbar oss framåt, kämpar
och nu får jag verkligen inte lägga av, att leva på ett sådant sätt att jag mår bra, fysiskt, psykiskt, träning, kost, mental-träning, relationer, val. osv osv.

jag ska berätta gårdagen för er..
Jag var hos min cambridgekonsulent Annelie igår, (yes , jag började denna resa med just cambridge, d.v.s. shakar/soppor)
jag visste att nu var det nära. Målet som hon och jag satte upp nådde jag för ca 2 veckor sedan,
men MITT MÅL , mitt inre mål - det nådde jag igår - måndag den 23 maj 2011.

- " yeees , nu du Annelie, nu DU " sa jag när jag faktiskt såg att jag hade fixat det.
Annelie skrattar lite lätt och säger " GRATTIS, men jag visste att du skulle klara det...."
- Mmmmmm, sa jag...

Jag sätter mig vid bordet och Annelie går för att hämta någonting.
Tillbaka med sig har hon en stor, rosa orkidé, som må vara lika stor som "lilla" mig vid det här laget.

Och här börjar jag gråta , jag gråter för jag lyckas , jag gråter för HON är så gullig och grattar mig till min viktresa, men inte fasen är det så att hon ska gratta mig, det är ju hon som HELA tiden funnits vid min sida, varje vecka, stöttat , peppat, pratat. Så många timmar som hon lagt ner på att träffa mig och finnas där för mig utan att ta betalt för en enda minut . helt galet, helt amazing . vilken vacker människa . vilken vacker kväll.

jag blir rörd och gråter när jag tänker på alla fina människor som hela tiden, under många år trott på mig,
och framförallt NU, jag kände jag var redo att ta steget och lyckas - men det var ni som fick mig att våga ta det där steget och orka kämpa. som jag sa innan , resan är inte slut - den har ju bara börjat - både vikt och psyk är inget som man kämpar fram och sen bara låter vara - det är något som man måste underhålla - hela tiden. jag är så glad, jagärsåförbannatjävlaglad att jag har så underbara människor i mitt liv. och jag hoppas verkligen, att ni förstår varför jag varit som jag varit ibland och mått som jag mått .
och jag hoppas verkligen att jag nu - när jag känner mig hel igen - kan dela med mig av all den glädje och energi som jag har och vill ge till er. jag spelar inget spel, mina känslor, min glädje, mina glittrande ögon - dom är så jävla äkta som de bara går .

kanske är jag bland dom rosa molnen nu, kanske är det våren/sommaren, kanske är det
den varme luften, min viktresa, mitt självförtroende, mina insikter om livet- som gör det för jäkla gött å leva!
Låt mig vara där, tro mig - det finns lufthål och svarta moln där oppe med - och jag vet jag kommer stöta på dom . och, när de väl kommer - så kommer jag fixa de galant - för jag vet hur det är att snurra runt i oväder, gråa moln och åska.



jag vill tacka alla , tacka alla fina komplimanger,
alla tutande bilar, alla blickar, alla flirtar
, alla karlar, alla kvinnor
alla alla alla.
allt som gjorts, allt som hänt , gör skillnad .



jag fortsätter nu att uppdatera dagarna framöver,
så att människor som vill , kan få inblick i vad som händer
i mitt lilla liv.
ALL kärlek till er / Therése




FÖRE (d.v.s. före Februari 2011)

EFTER (April/Maj 2011)