det här är mitt lyckohalsband.
min relation till grodor är något annorlunda.
en gång.. samlade jag på grodprydnader och alla möjliga saker har haft motiv av grodor.
det är för att min kära mor har kallat mig "grodan" i år och dar - och gör det fortfarande..

Det var länge sen nu, jag fick något med grodor.
men det här halsbandet fick jag utav min kusin Malin
och hon köpte det i turkiet

the grod is with me!

byethen! / T

När allt känns sådär.. hopplöst.
Försöker jag finna sådana där vackra ting.
Naturen är en sån sak . Den är vacker , bara man tittar.
Jag tog fotot ovan ute på åsarna i rockneby idag. jag älskar
naturen där. jag älskar att andas frisk luft och lyssna på dånet från e22an, som bara hörs på långt håll...
annars är det tyst, sådär tyst så man hör saker - bara man lyssnar..



ibland är det tufft i hjärtat .
tufft med känslorna

igår var en sån dag,
det var oehört länge sedan jag kände mig så ensam,
trots människor omkring mig så ekade det tomt i mig .

människor jag trodde brydde sig om mig , har jag inte sett skymten av
eller hört av på flera veckor. situationer kan vara jobbiga, men jag tänker
ändå .....men jag då? är jag inte ens värd att fråga hur det faktiskt är?
eller bara ett hej?


jag fortsätter ge....
för någonstans tror jag på att man får tillbaka det..på ett eller annat sätt..





det är höst i mig . och det känns!
bye then / T

jag hymlar inte med att jag är en berg och dalbana .  att jag inte riktigt kan
hantera en del saker jag känner .

det känns som om allt , alltid kommer på en och samma gång.
då det når en gräns då jag inte orkar mer . då jag helst av allt
bara vill ge upp . trots det så gör jag inte det.  men det blir svårare
att leva .  att vara . att få saker och ting att fungera som " vanligt "

såklart finns det anledningar , dessa tänker jag inte delge här , såklart.

jag kryper ihop i sängen och sover  , det hjälper ett tag.
men jag blir inte piggare. snarare tvärtom . det psykiska gör mig fysiskt trött.
och det är väl allmänt känt att det funkar så...


försöker ta ett djupt andetag, och intalar mig själv att allt löser sig,
men det finns saker som ligger utom mitt räckhåll - hur gör man då?
När det ligger och äter opp en inifrån. hur skjuter man de ifrån sig och
låssas som om det inte rör en alls - när det är precis vad de gör?


ibland känner man sig bara så lättlurad, dum och naiv.
både när de gäller vänner, familj,  "pojkvänner" och skolan..


och jag tackar mig själv för egna dumma val - som inte gör någonting lättare!




ha en fortsatt trevlig måndag gott folk.
/therése