Här sitter jag , mitt i natten . som en uggla , fast utan glasögon.

ikväll har jag varit på bio , twilight , mycket bra film tycker jag.
innan bion hade jag och dess tacomys ( även adam ) och det var mycket trevligt.
jag vet inte om ni kan förstå känslan , men känslan av att ha funnit en vänskap , som
man haft innan - igen - är nästan som en " nyförälskelsekänsla " , och det känns underbart.

allting är rörigt, men ändå klart.
mycket händer ... som vanligt.


imorgon packar jag flyttlådor ,
men ska även hinna med att simma.
jag lyssnar på laleh , jonathan johansson, melissa horn, Zach chance..
och njuter.
musiken är viktig. mysig. fin. skör .


mitt bland allting som sker så:
skrattar jag , ler , lullar runt , njuter


nu ska jag krypa ner i sängen , slappna av , låta huvudet vila på kudden .
för att samla ny energi.

/ thess.

Vilken vecka. Vilket födelsedagsfirande både med släktingar och vänner.
jag har fått så mycket otroligt fina presenter, minnen, betydelsefulla gester, överraskningar
över dess like..


jag har gråtit , så jävla många gånger .
åt olika saker, men av samma anledning. glädjetårar.




tack, kära ni - t a c k .
*
här kommer lite bilder på min födelsedagsförfest, som var MER än lyckad.
wihu.

jag tycker inte om att vara den som klagar, den som måste säga att " nej , det är fan inte bra med mig " ,
för det är jobbigt, sorligt och tröttsamt att förklara - berätta och framförallt få det att låta som om jag mår
dåligt. för jag mår inte dåligt-psykiskt, jag är inte deprimerad eller tycker att livet är för jävligt.


jag har nog aldrig älskat livet så mycket nu, jag har aldrig känt mig så levande
för trots alla jävliga saker just nu - och fast att jag bryter ihop och skriker
" jag orkar inte mer , just nu , just idag "
så handlar det inte om att jag inte orkar leva, inte ser någon mening.
Att vara ledsen, känns - normalt och befriande, att vara ledsen och "slutkörd" när det är alldeles
för många motgångar och prövningar på samma gång känns faktiskt helt OKEJ.

Jag är Therése som har kört på i minst 5 år - i 110 kilometer i timmen,
som inte stannat upp, bara satt upp ännu högre krav, förväntningar, inför andra - inför mig själv
fått bra betyg ( förjävlabrabetyg ) , inte kuggat en tenta , gått ner 23 kilo i vikt ,
funnits där , stöttat upp, cyklat mitt i nätterna, legat vaken, oroat mig , fixat mat , grejat  - donat - åt de människor som jag älskar.

igår var det begravning, en helt fantastiskt positiv, glädjespridande, glittrande person
har lämnat mig, har lämnat en utav mina bästa vänner,  lämnat oss.  det är tungt att
vara stöttepelare när man känner att man håller på att falla isär själv. Men det var vackert,
det var skönt och det kändes bra att befinna sig där, för min egna skull och för min väns skull.
( och för precis 2 år sen, den 4 november - fanns jag där - för en annan mycket nära vän - av precis samma anledning, märkligt . . )

det som egentligen är , som alla undrar , varför allt är så " jobbigt " och mycket
och det är självklart helt okej att undra. för det första - jag är inne på tredje året på
socionomprogrammet - det är alltså dags för uppsatsskrivande - trots bara på " b " nivå,
den har dragit ur all den sista motivation, energi och ork jag haft. faktiskt.

för det andra har jag fortfarande inte landet efter en tuff vår med viktnedgång, kost och träningsförändringar,
en praktik som relaterade i stress symtom som fortfarande hänger i och en sommar med enbart en jävla massa
jobb.

jag säger nu stopp!
andas!
våga!
landa!


vilket också , har lett till mitt beslut:

jag tänker ta studieuppehåll,
göra något helt annat ett år eller två,
jobba såklart.
flytta.
till göteborg
såklart.


jag är inte rädd längre, jag väljer inte tryggheten längre,
jag må ha slagit i mitt huvud, kommer göra och har gjort galna saker, oväntade saker,
flippade saker, val som inte vanligtvis förknippas med Therése Johansson.


I slutet av november flyttar jag hem till mamma och till gårdsstugan

och

I januari , försvinner jag från kalmarstad och drar mig dit mitt hjärta
leder mig , dit min magkänsla säger är rätt rätt rätt.

och kanske hittar ni mig i kroatien eller italien
i nästa sommar.



igår frågade en vän till mig, i stil med: " behöver du hjälp med något, säg i så fall till vad det är du behöver hjälp med " tack säger jag bara ! tack!

mamma sa även... " therése, du måste se dig själv som värdefull i andras liv, i ditt liv förklarar du hela tiden vilka som är värdefulla för dig och betyder mycket. men du måste förstå att saker du gör är värdefulla och betyder mycket för andra också. på begravningen fanns du där för din vän och för han var det enormt värdefullt. "

Min mamma säger att jag är hennes hjältinna - men det hon kanske inte vet,
att det är hon som är min,  h j ä l t i n n a .
alltid.





nehe , nu blir det städning, bullbak / kakbak , tvättstuga , promenad
och imorgon vankas släktkalas - då det på måndag, återigen är
dax att fira - att man blivit 1 år äldre. (samt börja på den nya praktikplatsen).

det här ska nog gå vägen , tror ni inte det ? (:



Kramar  / T