Du är som att andas för
Även om det är över nu..
Allting har förändrats, men du finns kvar
mina minnen höll mig uppe varje dag
du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
_________________
Att frige en fånge
(en bild tagen någon mil utanför alvesta)
jag har gått och funderat på en grej i flera dagar nu.
jag har tänkt att skriva ner (först och främst för mig själv) händelser och människor
som jag är beredd att förlåta.
de människor som känner mig, eller de som har förstått att jag
drar runt på en hel del negativa känslor och minnen .
Människor som betytt en hel del, men som sårat mig djupt
och som har etsat sig fast i mig , mina minnen. en del utav
de människor är jag nu beredd att förlåta, släppa taget om.
de må ha tagit år, berarbetning och tankar, det är ibland som
om drömmarna talat om för mig att nu , nu är det nog.
så..
nu ska jag tänka hur jag skall få till de..
" Att förlåta är som att frige en fånge och upptäcka att
fången var du"
vi hörs.
/ T
älskar tills det tar slut
Det finns dagar då jag inte störs av att sakerkännslitemeränvanligt
dagar som idag.
jag bestämde mig för att kika på lördagens avsnitt av "så mycket bättre"
och denna gången skulle folket sjunga petters låtar. jag är inget överdrivet
"bigfan" av någon utav artisterna men där låg jag och grät . grät för att det
var vackert, för att människorna blev tagna, precis som jag.
jag grät inte för att det var sorligt. utan för att jag tro mig
ha en relation till just den låten .
livet...
ibland... överdrivet älskar jag livet, dess natur -
dess skönhet , något fruktansvärt mycket,
jag älskar människorna i den , människorna med mig .
sådär så det gör ont i hjärtat.
och så kan jag hata den och undrar varför
i helvet någon människa ens vill leva i den..
framför allt jag. livet kan vara något så fult,
naivt , grått och tråkigt... eländigt, ångestfullt . .
men ändå något med så mycket färger.
hur kan något som är så färgglatt - bli så grått?
hur kan det gråa bli så ... vackert igen?
jag skriver ord som kanske ingen fattar, jag skriver om känslor
som tycks vara " livet". jag försöker inte
förstå mig på dom längre. känslorna.
men jag vill att dom skall vara här....orden..så jag kan
spara dom.
ibland älskar jag bara att känna , utan att det är panikartat.
ibland älskar jag bara att gråta och vara ensam , spontant ,
som om jag är fri , som om någon startat en knapp med hormoner
som flödar.
ibland bara älskar jag att känna lycka och gråta - på samma gång.
jag fick en kommentar... på ett utav mina tidigare inlägg.
"varmpolkachokladmjölk och söndag"
jag har ingen aning vem som skrivit den.
men de va en utav de finaste kommentarer jag fått på väldigt länge .
det värmer mitt hjärta.
Avslutningsvis citerar jag ett stycke i en utav Petters låtar
ett citat som beskriver mig i allt känslokaos:
Dansar mig trött inifrån och ut
Svettas, gråter och älskar tills det tar slut
p u l s
Ni kanske inte själv vet hur skönt det ibland kan vara att fly verkligheten ett tag,
eller bege sig till en annan slags verklighet. för mig är det så, att jag kan få spontan
grejer i mitt huvud, kanske för att fly, kanske för att komma iväg .. men framförallt
för att andas. inte frisk luft denna gång,
utan en luft full med avgaser och till en stad med lite p u l s .
jag begav mig till göteborg i helgen,
och jag kan inte annat än å skratta och mig och frida när vi "kalmarbönder"
sätter igång och härjar. det var en toppenhelg fylld med galenskaper.
"whats happen in göteborg, stays in göteborg" ;)
jag återkommer när tentan är färdigskriven.
som den förhoppningsvis är redan imorgon.
bye then / Tjes!
