En vän sa till mig igår, skällde på mig,
att nu jäklar får jag fan ta och dra ner växlen . jag blir sjuk annars.
och detta gott folk,  vet jag mkt mkt mkt väl.

det roliga är , att jag vet mycket väl vad jag pysslar med,
en del saker KAN man styra över, en del saker kan man INTE styra över.
det jag kan styra över, kommer jag självklart att försöka, så gott de går, att förändra.
(med handen på hjärtat)


jag är , som jag tidigare sagt, ledsen över att en del människor i min närhet glömts bort och valts bort i mitt liv.
ibland behöver man sanera, avstå, kliva bort ifrån , för att orka själv. det jag, vet att jag behövt, är ganska kravlös närhet, vänskap, omtanke. jag är van att ge, ge , ge - men nu är det jag som behövde det där givandet. jag dömer ingen, jag är inte sur på någon, inte bitter, inte ledsen , för jag VET , att avståndet ibland är mer och ibland mindre. nya människor i min närhet, nya bekantskaper, nya underbara vänner/jobbarkompisar osv har faktiskt varit sådana exempel, ganska självklara eftersom det också varit ganska kravlöst, en "anda" där spontanitet, ödmjukhet och förståelse varit det centrala.


jag ber, innerligt, om en förståelse för en tuff tid för mig, där
saker blivit omprioriterade för min egna skull - UTAN att anledningen och syftet är;
- att personen/personer är mindre viktiga än tidigare
- att personen/personer betyder mindre, är mindre älskade än andra.

jag vill inte behöva be om förlåtelse för att en del, inte nämnts vid namn,
jag vill kunna skriva vilka människor som jag just då tycker är underbara, får mig
känna värme och lycka utan att det ska bli tjaffs eller att någon ska bli sårad.


kom ihåg, om man känner efter tillräckligt mycket,
så vet man och förmodligen känner mig - att det inte är orden som spelar roll.
det är vetskapen om att man är förjävla älskad ändå och att en del band , kanske aldrig
någonsin kan gå sönder - trots saker som händer i livet, trots förändringar och svackor.


förlåt om jag sårat dig min vän, det var aldrig min mening.
det jag iallafall vet, att våra band, är starka nog för att hålla även denna gång,
det har livet visat oss, det har vi visat varandra.

jag älskar dig, trots att jag varit sämst på att visa de.




Jag är tacksam för uppriktigheten, jag behövde känslorna, tankarna, blåsvädret,
för att få lugn i stormen. tack!

/Therése